vissla

Idag när jag va påväg in till kontoret så ser jag min kollega komma flygande bakom mig. Jag satt i bilen och hon vurpade på cykeln. Jag fick en chock. Riktigt obehagligt var de. Med tanke på att hon verkligen kunde ha slagit ihjäl sig, eller blivit överkörd. Fruktansvärt dedär. Jag känner mig på grinhumör idag också. Det har jag gjort enda sedan Guns begravning. Gun är min kollega och hon gick bort hastigt för lite drygt en månad sedan. Jag är en sån person som i "stundens hetta" gärna stöttar andra, och skjuter fram min egen sorg. Men sen när allt lagt sig och alla andra börjar gå vidare, då kommer den. Jag tror det är därför jag känner mig så deppig. Eller deppig är också fel ord. De känns som att jag ska börja gråta så fort någon säger nåt till mig, jag vill bara ligga ner i min säng å sova bort allt. Tur att jag är ledig imorgon. Tänkte faktiskt lägga mig i sängen nu och sova iväg några timmar. Jag har ändå inget å göra å om jag hade haft de så hade jag ändå inte orkat. Ush va ledsen jag känner mig. Allt känns bara tråkigt och tungt. Jag måste försöka rycka upp mig. Jävla grin-elin. Jag känner inte igen mig själv..