vissla

Idag är jag fruktansvärt trött och ingenting är bra. Vissa dagar är man aldrig nöjd!
Igår diskuterade jag och min syster en hel del om livet. Och hur jag än vrider och vänder på de, så kan jag inte förstå varför livet är en sån ständig kamp? Man ska upp å jobba, man ska vara på ett visst sätt. Man ska skaffa barn och sköta familj, men till vilken nytta? Varför? Vad händer sen då?
Om jag blir överkörd imorgon, då har jag ju inte upplevt nånting.
Men å andra sidan så uppskattar jag ju heller inte dom små stunderna. Och det tror jag ingen gör. Vi har det så förbannat bra så vi glömmer bort att vara tacksamma.

Det var mina ord för idag. Armen..